Fredrick Federleys hemsida med nyheter och dagsaktuella inlägg.

Krönikor:

 2023-02-02

Grön omställning eller handelskrig?

Är de vällovliga ambitionerna med en global grön omställning en täckmantel för protektionism och handelskrig?


Biden har lagt ut vägen för en grön omläggning av USA. Det låter bra i rubrikerna men paketet innehåller flera handelsbegränsande saker så som att styra mot ökad produktion av exempelvis bilar i USA för att åtnjuta de ekonomiska fördelarna av Bidens nya giv.


Kina som aldrig har haft något emot att styra sin industri i detalj och tidigare har haft hård meningsutbyten med både USA och EU om bland många saker de enorma subventionerna till den kinesiska stålindustrin. De ser nu nya möjligheter till grön omställning med massiva subventioner ännu en gång. USA kan knappast anklaga Kineserna om man i delar väljer samma väg.


EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen presenterade igår ett paket för att föra EU till noll-Co2 nivåer i industrin. Nyckelordet som ständigt används i EU är ordet ”support”. En svensk frihandelslinje kan tolka det som regelförenklingar, utvecklande av den gemensamma marknaden mm men det blir allt mer av den kontinentala starkt franskinspirerade synen på offentliga resurser och handel dvs pengar till det man vill se hända. De som har lyckats nosa upp den politiska trenden kan se stora summor komma sin väg.    


Det är dock något som kan innebära ytterligare spänningar i den internationella handeln när USA och Kina redan eldar på. I Sverige finns röster som kritiserar hur mycket offentliga stöd som går in i utvecklingen i Norrbotten som i allt väsentligt är en industriell revolution. De kritiska rösterna ställer sig frågan hur detta bär sig utan de offentliga stöden?


Nu lär ytterligare resurser komma via EU till gagn för den massiva omvandlingen som sker med bas i norra Sverige men även i andra delar av landet. De långsiktiga konsekvenserna behöver analyseras på djupet och det behövs en diskussion om vad som ger mest pang för pengarna. Såklart måste Sverige se till att kamma hem minst sin beskärda del av kakan när pengarna börjar rulla men så klänge regelverken diskuteras och formas måste vi se till att handelshinder och upptrappning i handelsmotsättningar motverkas. EU kommer inte kunna ifrågasätta förd politik i Kina och USA om vi själva går samma väg. 


Den gemensamma jordbrukspolitiken i EU som många gånger ifrågasätts för att vara stor och styra för mycket i sina stöd riskerar att kopieras till den industriella sidan. Går det långt nog är jordbruksbudgeten snart den mindre delen av EUs budget och industripolitiken den större. 


Röster som höjd till förmån för denna utveckling lyfter vårt behov av att ”ta hem” industri till EU som tidigare verkat på andra kontinenter. Därtill har både Coronakris och Rysslands anfallskrig visat på att de handelssystem vi har är byggda för normallägen och fredliga förhållanden. När det abnorma sker eller krig inträffar får det konsekvenser på bred front. Därför, argumenterar de, är det rätt med stöd för att stärka det inhemska och ta täten i klimatomställningen. 


När subventioner kommer in i de stora ekonomierna är det svårt att inte haka på. Risken blir annars att skattereformer understödjer industri i Kina och USA som slår undan benen helt för vår industri. 


Detta hade varit svårt att göra för bara tio år sedan. Hjulen har snurrat och spelplanen ändrats. Frågan är dock vad som leder till en livskraftig och faktisk omställning till den nya gröna industrin och hur det ska bekostas?


//Fredrick Federley 2023-02-02

 2023-01-26

Det säkerhetspolitiska tänkandets återtåg


I takt med Rysslands aggression kommer en hel del att ändras både i Sverige och inom EU. En hel del dogmer kommer att ändras och den tidigare uppfattningen om världens ordning att ändras. Likt Adam och Evas uppvaknade och självmedvetande inser vi att de system vi byggt är till för fred, frihandel, fungerande transportkedjor och att ingen beter sig som en vidrig  rövhatt. Men när någon gör det, fallerar systemen.


Energimarknaden som tjänat oss oerhört väl under lång tid hade rysk energi med i beräkningen. När den föll ur samtidigt som Tyskland byggt sig fast i den och delar av Östeuropa på grund av historiska skäl var fast i den och det enorma franska kärnkraftsprogrammet hade en enormt svag period så visar det en del av vår svaghet. 


Post corona och under kriget ser vi också hur transportkedjor förlängs och försvåras. Eu-inhemsk industri påverkas inte bara av energipriser utan också kring hur komponenter och material kan transporteras för att mätta vår produktion. 


Matpriserna rusar vilket går helt emot den europeiska jordbrukspolitikens ambition. Men även jordbruket dras med höjda drivmedels- och energipriser. Även här är fallerande transportkedjor och ojämna villkor mellan länder en stor faktor för utvecklingen. 


Det och långt många fler saker säger oss att tänkandet kring morgondagens politiska tänkande kommer att innebära en faktor av säkerhetspolitiska tänkande. 


Om vi tar både el och mat som exempel så är det inte så att vi behöver producera allt och mer därtill för att konsumera själva men för att kunna om krisen blir värre och därtill för att bidra till den fullständiga marknaden. 


I Sverige har vi ett intresse av att våra medmänniskor i EU inte svälter (igen annanstans heller för den delen). Bidragen måste alltså fokuseras kring mångfaldigad elproduktion både i energislag, anläggningar och twh. För mat gäller detsamma. Mer och på fler ställen. 


Det sätt som politiken arbetat på fram till nu med egentligen mycket små marginaler ifall något går fel kommer att omprövas. Frågan är vad det landar för varje sektor, företag och organisation i sitt tänkande. Det kommer att krävas mer av alla framöver. Och det kommer att kosta mer. Krig och säkerhetspolitiskt tänk kostar alltid mer än fred och att allt fungerar som det ska. 


//Fredrick Federley 2023-01-26

 2023-01-23

Zelenskyj är längre fram än vi tror


Samtidigt som västvärlden går över från fasen av akut hjälp till Ukraina för att hindra allt för stora förluster och börjar tänka på vilka vapenslag som behövs för att på allvar bygga stärkt militär kapacitet med möjlighet att offensivt ta tillbaka mark så gör Zelenskyj mer. 


Han har lanserat en plan för att ta krafttag mot den utbredda korruptionen i Ukraina. Målet är inställd på ett medlemskap i EU vilket för alla vore det bästa och säkraste. Med dagens krav från EUs sida är det dock en lång väg att gå. Men vågar jag tolka president Zelenskyjs plan är det att trots kriget fortsätta och öka takten för att göra det möjligt.


Att göra det nu kan vara ett oerhört smart drag. En uppbyggd korruptionskultur ändrar sig inte i första taget. Men kriget kan bli den hävstång som gör det möjligt. Folkets vilja till fred och ett närmande til EU i kombination med att alla som tjänar på korruption också inser farorna med att inte komma med i unionen skapar en unik möjlighet att få stopp för korruptionen. Plötsligt kan det vara så att alla faktiskt vill det. Av den enkla anledningen att alternativet är långt värre.


Dagens anti-korruptionsnyhet visar också på att presidenten, regeringen och dess medarbetare har kapacitet för mer än det alla trodde var omöjligt för ett år sedan - att stå emot Ryssland. Han klarar uppenbarligen också av att planera reguljära reformer med siktet inställ på ett EU-medlemskap. I det ligger en större styrka än det först kan verka. Ukraina är definitivt inte lamslaget utan tänker trots de enorma umbäranden kriget innebär jobba framåt. 


Det sänder också en signal till omvärlden om att riktningen ligger fast och att man har en plan. Samtidigt undrar alla hur länge Ryssland kan hålla ut ekonomiskt, med stöd av befolkningen och vad Putin egentligen tänker. De flesta bedömare internationellt och här hemma verkar vara eniga om att det är kämpa till allt går förlorat eller att segra. För EUs och övriga Europeiska och centralasiatiska länder är det första alternativet det enda tänkbara.


Planer för framtiden skickar inte bara en signal om oväntad styrka och förmåga till omvärlden med en udd mot Ryssland. Det ger råg i ryggen till det hårt prövade Ukrainska folket om att kriget ska vinnas och då ska Urkaina med i EU. Det finns en tid efter kriget även om vi inte vet hur långt bort den tiden ligger. Zelenskyj förbereder den nu. 


//Fredrick Federley 2023-01-23

 2023-01-13

Det politisk (o)möjliga


Tid från annan hörs i analyser att ”det inte är politiskt möjligt”. Så kan det ofta vara men det gäller för en särskild tid och en särskilt plats. Det som är politiskt omöjligt idag kan vara det fullt politiskt möjliga i morgon. Frågor som tagit årtionden av konflikt kan plötsligt lösa sig i vad som närmast framstår som en handvändning. Jag ska ta några få exempel på det omöjliga som blivit möjligt. 


Alliansen bildas

Efter en borgerlig träta som pågått sedan Bildt-regeringen avgick 1994 kunde alliansen formeras inför valet 2006. Jag vet att jag föreslog något i stil med Alliansen ett par år innan den bildades, jag vill minnas att det var i en debattartikel på SVD Brännpunkt, men som då avfärdades av i princip samtliga borgerliga partiledare. Ett par år senare var det möjligt.


Partiledarna hade funnit varandra i personkemi och i politik. Det som innan inte varit möjligt utan svår träta blev snabbt det rimliga politiska alternativet. Kraften det gjöt ini i den egna trupperna var enorm. Ungdomsförbundens ordföranden kom gemensamt till flera debatter för att visa på enighet och partiledarna la ut plan efter plan. Valet 2006 vanns av Allians för Sverige. 


Socialdemokraterna hade fram till dess mycket skickligt kunna splittra borgerligheten i enskilda frågor och på så sätt säkerställa sina minoritetsstyren.


Energipolitiken

Sedan 70-talet har energipolitiken splittrat det politiska sverige. Kärnkraften delade en del partier och gav skyttegravar mellan andra. Centerpartiet fick kärnkraftsfrågan som en helig punkt och är fortfarande, trots stora politiska förflyttningar, fortfarande förknippad med debatten inför folkomröstningen 1980.


Om Alliansregeringen hade en akilleshäl som skulle kunna fälla den så var det energipolitiken. Till en dag då Maud Olofsson var med och bröt upp dödläget, tog och gav tillsammans med de andra ledarna i Alliansen och vi fick en energiöverenskommelse som bröt 40 år av politiskt dödläge och 40 år av politisk logik. 


Förmögenhetsskatten

I mina unga radiala år och som ny i riksdagen skrev jag riksdagsmotioner och debattartiklar om att förmögenhetsskatten borde avskaffas. Det mesta tydde på att det skulle vara en självfinansierande reform, leda till att mer pengar stannar i landet och att det inte hämmar viljan att göra mer. 


Förslaget möttes då kring 2006-2008 som att förslagsställaren var en galen nyliberal helt utan ansvarskänsla för en reform som skulle kosta ca 5 miljarder. 


Den diskussionen avtog i det publika ögat till den var tillbaka och högaktuell 2018-2019. Regeringsbildningen var enormt svår och drog ut på tiden. Januariavtalet formerades mellan S, C, L och Mp. 


Liberalerna hade några år tidigare börjat lyfta frågan om förmögenhetsskattens orimliga konsekvenser och helt plötsligt hamnade ett avskaffande av förmögenhetsskatten som en av punkterna i januariavtalet. Reformen kom också att genomföras och vad det verkar kan avskaffandet till och med bidragit mer till staten än själva skatten gjorde.


Socialdemokraterna som drygt tio år innan hudflängt den som föreslagit en liknande reform kom nu att genomföra den för att det helt plötsligt var politiskt möjligt. Socialdemokraternas vilja att fortsätta i regeringsställning gjorde att man såg mellan fingrarna med mångårig retorik kring skatten och Liberalerna fick utdelning i januariavtalets samarbete.


Ekonomiska belopp

Under mina år i riksdagen kunde en stor reform handla om några tiotals miljoner. Krona för krona skulle varje reform finansieras. Efter corona kan en regering förslår reformer på 40-60 miljarder utan en större föregående debatt. 


Det är helt naturligt att extrema och akuta situationer får en politisk förändring. Men när blir begreppsförskjutningen nomerande? 


När Reinfeldt 1 genomförde refomer i storleksordningen 100 miljarder var oppositionens indignation enorm. Idag ser vi helt annorlunda på 100 miljarder. Med stor risk att vi blir fartblinda med stora konsekvenser framöver. 


NATO

Ännu en fråga där en långvarig politisk logik helt kullkastats av en akut kris i form av Rysslans invasionskrig mot Ukraina. Det har varit en klar minoritetsståndpunkt att förorda ett medlemskap i NATO utan egentliga utsikter att det inom överskådlig tid skulle kunna bli verklighet.


För 11 månader sedan blev det en total omläggning i så väl den allmänna opinionen som i det politiska Sverige. Omvärlden ger en förändring som i princip över en natt ändrar en rådande dogm. Den var så väl rotad i hela den svenska debatten att många av de som förespråkade ett medlemskap tyckte det var lönlöst att driva frågan. Till våren 2022.


Friskolor och vinst i välfärden

Den vänstra planhalvan har haft ett agg mot friskolor och vinst i välfärden sedan reformerna infördes. Här har dock tidens tand och insikten om ett antal faktiska felaktigheter utformandet av reglerna kommit att ändra spelplanen. En enad borgerlighet är inte längre enad.


SD som en gång var motståndare blev förespråkare men L har gått alltmer kritiskt riktning. Även C ser ut att gå i den riktningen. Mp som förr var den borgerliga garanten för friskolorna har redan lagt om kursen. 


Här är det snarast realitet och droppen som urholkar stenen än en akut situation som lett till kursomläggningar där det snart kommer vara omöjligt för regeringen att inte agera. Frågan är bara hur långt debatten kommit till dess, när regeringen försöker få grepp och kontroll över debatten och vad det får för reella konsekvenser.


Backar vi tio år är det stora politiska förskjutningar i dessa frågor som då hade varit omöjliga att tänka men som idag är en realitet. 


Det mesta kan med andra ord på ganska kort tid ändra sig när det finns ett tryck i omvärlden, en akut situation när droppen urholkat stenen. Det som är politiskt omöjligt idag kan mycket väl vara den politisk möjliga i morgon.  


//Fredrick Federley 2023-01-13

 2023-01-12

Den tysta utmaningen för ordförandeskapet i EU


Ordförandeskapet i EU som Sverige nu innehar har vid tillträdet genererat en mängs rubriker och analyser. Som vanligt kring EU är det mesta intressanta inte vad som i Sverige skrivs om det som är uppenbart i form av politiska önskningar och förhoppningar utan kring de saker som sker, är systemförändrande, men där Sverige inte ens för en reell diskussion.


Många vill se regeringen göra än det ena och det andra. Det är helt klart att den som har upplägget för förhandlingar kan göra mer. Det är därför man vi Europaparlamentet vill bra rapportör. Det ger ett övertag men det lägger också ansvaret på dig att komma till beslut. Det är du som misslyckas om du i en viss fråga inte är beredd till kompromiss och förslaget faller.


Sverige kan med andra ord göra en del, men likväl är det en värre skada för Sverige om vi efter ordförandeskapet ses som ett misslyckat ordförandeskap. Det kommer ge svallvågor som påverkar vår ställning tiden efter och försvagar vår position.


Det är självklart att regeringen kommer att göra vad man kan för svenska intressen och positioner men det finns helt klart en gräns. Regeringen är ordförande EU inte envåldshärskare.


Varenda organisation med självaktning riktar nu krav på regeringen om vilka framgångar man vill se. Det är en god process och kan ge oss en djupare EU-debatt. Men lägg inte alltför stora förhoppningar om att något revolutionerande kommer på plats som inte redan är på bordet. Sex månader går fort och endast i kris kommer helt nya och radikala positioner fram och beslutas snabbt.


Med det sagt finns det som sagt många saker som inte sägs. Jag tänkte uppehålla mig vid tre av dem där det kommer att finnas fortsatt tryck för förändringar eller utveckling som många inom EU-systemet skulle kalla det där inte bara regeringen utan mest troligt även riksdagen kommer att ha svårigheter.


Hade det varit en socialdemokratisk regering under detta ordförandeskapet hade nuvarande regeringskonstellation med underlag i riksdagen gått hårt åt dem. Mest troligt kommer det nu att tystas ner.


Den första gäller ekonomi. Under coronapandemin gavs kommissionen möjlighet att låna pengar för att möta krisen. Det är i sig en oerhört stor förändring mot vad vi tidigare har sett. Medlemsstaterna står för ekonomin och skickar med pengar för nya projekt. Nu fick EU i sig själv rätten att börja bugga upp lån. I sammanhanget av samtliga budgetar ännu en liten skuldsättning men tro inte att det kommer att stanna där.


Parlamentet och kommissionen är fyllda av människor med politiska agendor. De vill genomföra sin politik (med all rätta, min anm) och har sett medlemsstaterna som snåljåpar som inte vill skicka med pengar till de ändliga önskelistorna. Nu har dörren öppnats på glänt för att låna än mer och därmed kunna göra än mer.


Det gör att vi får en dubbel skuldsättning, en från medlemstaterna och en får unionen. Samtidigt ökar centralmaktens inflytande i EU på bekostnad av medlemsstaterna. Troligen finns det i flera av de politisk grupperna intensiva diskussioner om allt man skulle kunna genomföra om möjligheten för EU att upplåna än mer blir verklighet. Det kommer att kosta. Det är en väg att gå, frågan är hur debatten kring det i Sverige ska se ut? Och hur hade det sett ut om vi haft en annan regering? Mest troligt kommer den debatten inte heller nu att ta fart.


Transfereringar är det andra arvet från coronahanteringen. Det har alltid betalas ut stöd från vad medlemsländerna betalat in till EU som en utjämnande funktion så som jordbrukspolitikens pengar och regionala insatser. I händelse av naturkatastrofer finns också fonder att lyfta medel ur.


I och med de ersättningar medlemsstaterna fått efter corona och det system man grunden till rena transfereringssystem. Därtill finns en evig debatt om utökade egna resurser till parlamentet.Till viss del har EU tillgång till en del sådana meden som del av moms, gränshandelsavgifter mm. Men många vill definitivt ha mer.


Troligen får vi int heller en debatt om dessa saker men det skulle förvåna mig stort om ett antal saker som regeringen under ordförandeskapet har att hantera inte skulle innehålla regler som möjliggör en fortsatt väg framåt i nämnda riktning.


Ett krig omkullkastar såklart gamla dogmer och skapar nya. Allt annat vore orimligt. Den tredje punkten är dock värd att fundera över och det är EUs möjlighet att köpa vapen. Nu har det skett med de bästa av intentioner dvs för att hjälpa Ukraina. Men kommer det att stanna där?


Jag kan se klara fördelar med flera av dessa stora frågor men de behöver debatteras, analyseras och medborgarna behöver veta vilka förändringar som faktiskt sker. På några få år har flera saker som varit otänkbara tidigare och där det så sent som i valrörelsen 2019 var otänkbart att ens lyfta de tre ovan nämnda frågorna blivit verklighet. Om än i liten och som man än så länge säger begränsad skala på grund av avlösande kriser, pandemi och krig.


Men den som inte är förberedd står plötsligt vid sidan av eller följder den utveckling andra lägger fram. När nuvarande ordförandeskap, kanske, administrerat ett antal möjliggörande för fortsatt upplåning, transferering och vapenköp kommer det också att bli svårare att ändra position.


En EU-stat har de flesta i Sverige motsatt sig. Men var står vi idag givet en ny verklighet? Det samtalet måste börja nu.


//Fredrick Federley  2023-01-12

Press/Kontakt


Har du frågor om någon av krönikorna eller vill diskutera mer, använd formuläret nedan.